Förlossningsberättelse

En alldeles nyfödd liten Melvin, 2 minuter gammal ♥

Så kommer nu här äntligen min förlossningsberättelse.

Hade haft lite förvärkar på fredagskvällen men inga som satt i någon längre tid. Gjorde kyckling med tzatziki till middag (stackars förlossningspersonal haha) och packade ner grejerna vi skulle ha med oss till husvagnen som vi planerat få klar under lördagen. (bra att planera in massor om man vill att förlossningen ska starta ;)). Gick och lade oss vid 23.00. Sov ungefär två timmar och vaknade runt 01-tiden av att det började göra ont. Tänkte det här kanske är värkarna som startar? Låg kvar i sängen och kände efter, värkarna kom tätare och tätare, när jag tillslut var övertygad om att det var riktiga värkar så började jag klocka dem med hjälp av mobilappen. De kom till en början med 8-9 minuters mellanrum och höll i sig allt från 20 sek upp till minuten. Jonas vaknade väl av att han kände att något var på gång, klarvaken satte han sig upp och sa glatt. Har det satt igång? Efterhand kom värkarna allt tätare, ibland var 5:e minut, ibland var 3:e och höll i sig dryga minuten - då ringde vi in till förlossningen för att kolla så det fanns plats och vi var välkomna in när vi ville. Strax efter 04:00 bestämde vi oss för att åka in. Väl halvvägs in till Norrköping så avtog värkarna allt mer och kom var 6-8 minut istället, dock bestämde vi oss för att fortsätta för att kolla så allt såg bra ut med bebisen i magen, men var nu inställda på att vi skulle få åka hem igen. Men vad gör det tänkte vi, nu är vi ju ändå vakna och påväg...

Kommer in 04:45, då vi togs emot av ingen mindre än Monica Ohlsson ( min barnmorska som följt oss under hela graviditeten). CTG kurva kopplades och prover togs. Allt såg fint ut med bebisen, dock var mitt undertryck på blodtryck lite högt- vilket oroade Monica en aning då jag inte haft högt tryck tidigare under graviditeten. Blir undersökt och får en hinnsvepning då jag inte öppnat mig mer än 2 cm...Blir rekommenderade att ta en promenad på en timme för att få igång tätare värkar igen.

När vi kommer tillbaka tas en ny CTG-kurva och nytt blodtryck, vilket fortfarande visar sig vara högt. Får inte åka hem pga blodtrycket- Monica går av sitt pass- jag får frukost och Citadon och försöker sedan sova lite.

09:45 Blir inskriven och undersökt, denna gången är livmoderhalsen-cervix- helt utplånad och jag är nu öppen 3 cm. Timmarna går, värkarna är hanterbara och jag varvar med varma duschar och min vetekudde. Under graviditeten läste jag om dyktekniken för att hantera värkar, testar mig fram med den och när jag väl kommer på hur man gör går hanteringen av värkarka mycket bättre, skillnaden är som natt och dag!

15:30 Går underbara barnmorskan Linda-Marie Börjesson på sitt pass, jag får en ny dos Citadon som inte hjälper så jättemycket denna gång, hon rekommenderar mig då att bada, så kl 17:30 hoppar jag ner i det varma vattnet. Är ett jättefint badrum de har på förlossningen- lite spakänsla över det hela- ett stort rum med badkaret på en upphöjning, värmeslingor i taket och mysiga korgstolar som pappan kan slå sig ner i.

Efter det sköna badet hade jag öppnat mig 5 cm, bedömdes vara i aktiv förlossning och vi fick nu flytta till ett förlossningsrum. Drack mycket jordgubbssaft och satt och vickade på höfterna på den omtalade bollen för att bebisen skulle sjunka djupare ner i bäckenet. Vid 21-tiden var jag öppen 7 cm och jag fick nu testa lustgasen (50/50). Linda-marie går av sitt pass (men lovar komma förbi under morgonen för att hälsa på bebisen) och nu får jag min egen härliga bm Monica igen och usk Gunilla Isaksson. Kl. 23:00 visar undersökningen på status quo, fortfarande 7 cm öppen och det har alltså inte hänt något på 2 timmar. Kändes lite jobbigt då jag tyckte jag var jätteduktig som varit uppe i gåstolen och vickat på höfterna och andats igenom värkarna-att det jag jobbat med undet två timmar inte gett något alls kändes lite tufft.

Monica rekommenderar mig att ta EDA så min kropp får vila, vilket jag sätter mig helt emot till en början (hade läst så mycket dåligt om den innan). Efter att ha vägt för- och nackdelar mot varandra och insett att min kropp nog är rätt så trött efter alla dessa timmar och att jag bara fick två timmars sömn natten innan så beslutar jag mig till slut för att prova EDA:n. När jag väl bestämt mig ville jag ha EDA:n på en gång, för nu helt plötsligt gjorde värkarna jätteont och jag började känna ett kraftigt tryck nedåt, dock fick jag vänta länge på narkosläkaren då han hade massor av patienter innan han kunde komma till mig.

Kl. 00:45 kom han då äntligen för att lägga EDA:n (jag hade under tiden jag fick vänta troligtvis öppnat mig de där sista 3 cm själv, så den kändes lite onödig såhär i efterhand men men..den kanske gjorde något vem vet?) De lämnar rummet och Jonas hinner precis vika ut gästsängen och lägga sig under täcket för att få sig några minuters vila han med-  så pang boom! går mitt vatten- ber Jonas ringa på Monica för nu trycker det något oerhört kraftigt nedåt och bakåt och jag känner att nu vill bebisen ut! Försöker hålla emot när krystvärkarna kommer under tiden de plockar fram och byter lakan m.m. De första krystningarna hanterar jag bra men när huvudet ska ut fegar jag ur lite och vågar inte riktigt ta i ordentligt då det känns som jag ska gå helt sönder och samman, men när Monica säger att det här kommer nog ta en halvtimme istället för 10 minuter, då tänker jag att nää så länge ska jag då inte ligga här, så tar i allt vad jag har och struntar fullständigt i om jag spricker eller inte och slofsch så kom han ut med ett illvrål kl. 01:29 till tonerna av Loreens Euphoria som spelas på radion. Får upp min lilla son på bröstet och det är den mest underbara och magiska stund jag någonsin upplevt. När navelsträngen pulserat klart klampas den och klipps därefter av den stolta pappan Jonas.

Några frågor på detta? ;)