En bra dag och permission!

Idag känns det riktigt bra! Pratat med en jättebra sjuksköterska, som verkligen tar mig på allvar och lyssnar på oron jag har. Hon sa även att när man legat på sjukhus så länge som vi, så behöver man få fasas in i hemmet med permission. Att man kommer tycka det är jobbigt att komma hem och vara borta från läkare när de bara varit ett knapptryck ifrån tidigare. Hon nämnde också att mycket av min oro nu på detta sjukhus, troligen kommer från att ha flyttats från specialister på barnahjärtan till ett vanligt sjukhus. Och det kan nog stämma för nu känner jag mig väldigt mycket lugnare än i början, nu när vi hunnit landa här. (Dock är det en sköterska jag inte har så mycket förtroende för som jag nämnt tidigare, men får hoppas hon är ledig i helgen.)

Den läkaren som vi har haft nu idag och igår är också superbra! Han har pratat mycket med Lund kring hjärtat och upptrappning av blodtryckssänkande medicinen och nedtrappningen av vätskedrivande. Han har även rådgjort med en infektionsläkare gällande antibiotikan och bakterien. Så jag känner mig just idag väldigt trygg med hur allt är hanterat och upplagt kring vårdplanen för henne. 

Hon har fått ökad antibiotikabehandling intravenöst ytterligare två dagar till mot vad som var sagt tidigare, så först på torsdag får det trappas ner. Crp låg idag på 17, så det går ner nedåt iaf. När hon är nere på under 5, ska hon ha ytterligare två dagar, är planen nu. Hon får antibiotikan var 6:e timme, så däremellan får vi faktisk permission nu. Gå en promenad eller åka hem några timmar. Att fasas in lite i det normala livet igen. 

Fick idag även den finaste komplimangen jag någonsin fått. En sköterska sa att Meja och jag har en ovanlig fin anknytning, att det är sällan de ser anknytningen så stark som hos oss! Det värmde och kändes jättekul att få höra. Meja och jag har ju gått igenom en del tillsammans också. <3

Som tidigare nämnt, jag vågar inte hoppas på för mycket, men just nu, idag, känns det bra, hoppfullt och jag är gladare än på länge!