Hemlängtan!

   Köpte ett armband för att stödja barnhjärtfonden. 

Dagarna går långsamt nu, bara väntar. Vi är mest inne på vårt rum, vill inte riskera att Meja smittas med något. Verkligen alla man möter ute hostar och snorar nu, eller så är det bara att man är mer uppmärksam på det nu? Vi checkar in på avdelningen varje morgon kl 9 för kontroller. Mäter hennes syresättning, andetag, hjärtslag, nakenvikt, temp och spolar pvk:n som hon har i armen (Venkateter). Sen är vi "lediga" resten av dagen. Vi sover mycket, tittar på film och om vädret tillåter går vi en sväng ute. 

Hatar att vänta och dagarna går så långsamt. Men det är bra, både jag och Jonas är lite småförkylda så det är bra om det hinner gå över tills operationen. Hoppas innerligt att vi inte smittar Meja med nått. Isf blir operationen framflyttad. 

Börjar få riktig hemlängtan nu. Jag har ju i princip varit hemifrån 1,5 vecka nu, med undantag för i tisdagskväll då jag åkte hem en snabbis för att packa inför resan hit till Lund. Saknar att gå upp och sätta på kaffe och dricka en varm kopp i soffan, vänta på att Melvin vaknar och kommer ut till mig och kryper upp i famnen. Saknar trädgården, att gå ett varv på tomten och titta till mina odlingar, dra handen över kryddväxterna och känna doften av mynta och oregano.  Men framförallt saknar jag min Melvin, min älskade lilla pojke, som är så klok, busig och snäll. Världens finaste kille som undrar vart mamma och pappa tagit vägen. Vi som knappt haft han borta förut och nu helt plötsligt blir det så mycket på en gång. Försöker ringa och prata med honom men han vill inte prata så mycket. Tror han känner sig sviken. Varför vi är iväg med Meja men inte han får följa med? Lilla vän, mamma ska krama och ge dig så mycket kärlek när vi ses igen. Jag undrar så hur du mår innerst inne? Älskade barn! <3